Urnordiska är det språk som talades i Norden under yngre romerska järnåldern, folkvandringstiden och vendeltiden. Runorna, och runalfabetet, skapades under de två första århundradena efter Kristus och har därför troligen påverkats av både det romerska och det grekiska alfabetet. De urnordiska tecknen är kantiga för det var lättast att rista in dem i materialet. Man ristade in tecken i ben och träd och senare, när man hade bättre verktyg också i metall och sten. Tecknen på en runa ligger vanligen i en slinga som formats som en orm eller en drake. Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan. De flesta runristningarna är ristade i sten, för att trädet började ruttna och förstördes. Det mesta som besvarats är ristat i sten under vikingatiden.
f
f
u
u
th,þ
þ
a
a
r
r
k
k
g
g
w
w
h
h
n
n
i
i
j
j
ï,ei
e/ï
p
p
z
R/z
s
s
t
t
b
b
e
e
m
m
l
l
ŋ
ŋ
d
d
o
o
Urnordiska runskrifter.
Urnordiska är det äldsta nordiska språk forskarna känner till, före det har man inte hittat ett enda skrivet ord. De äldsta runorna man har hittat är över 2000 år gamla. Urnordiskan är en gren av den germanska språkfamiljen. Vid övergången från vendeltiden till vikingatiden omkring år 800 hade urnordiskan börjat skilja sig tydligt från de andra germanska språken. Efter 400- talet började urnordiska språket utvecklas i allt snabbare takt. Ord förkortades så att ändelser i långa ord föll bort, dessutom uppkom vokalljuden y, ä och ö. Man brukar säga att urnordiskan ersattes av runsvenskan c:a år 800. Det äldre alfabetet hade fler (24) bokstäver än det nya (16). Man har hittills i Sverige funnit omkring 3 000 skrifter skrivna på runsvenska.
Den nordiska runraden med 16 tecken.
Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan. Med hjälp av runor skrevs brev och meddelanden till folk, det skrevs på stenar, berghällar eller metal, så som vapen och dylikt. Man skrev då med de germanska tecknen som kallas runor. Det finns två olika sorters runor: normala och rökrunor, den enda skillnaden är utseendet (som två olika handstilar). Ordet runa betyder hemlighet. Benämningen ”runsvenskan” kommer av att språket skrevs just med runalfabetet. Futhark är namnet på en mängd runalfabet eller runrader. Man kan hitta några urnordiska lånord i finskan t.ex. finskans kuningas (kung), från urnordiskans kuningaz. Runsvenskan har också fått en del lånord ifrån den tid då vikingarna gjorde sina handelsresor i Europa. men också från de präster som under denna tid ville kristna Sverige. Några exempel på lånord är kyrka, präst, djävul, klocka. Vissa ord av runsvenskan uttalas nästan likadant som i svenskan idag till exempel vintr (vinter), siunka (sjunka), vantr (vante) och vredr (vred).
Källor: Mitt språk 7-9 Lärobok av Gun Andersseén- Wilhelms, Marlene Ehnström, Janette Slotte och Schildts förlag 1992 s.312- 316
De urnordiska tecknen är kantiga för det var lättast att rista in dem i materialet. Man ristade in tecken i ben och träd och senare, när man hade bättre verktyg också i metall och sten. Tecknen på en runa ligger vanligen i en slinga som formats som en orm eller en drake. Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan.
De flesta runristningarna är ristade i sten, för att trädet började ruttna och förstördes. Det mesta som besvarats är ristat i sten under vikingatiden.
Urnordiska är det äldsta nordiska språk forskarna känner till, före det har man inte hittat ett enda skrivet ord. De äldsta runorna man har hittat är över 2000 år gamla.
Urnordiskan är en gren av den germanska språkfamiljen. Vid övergången från vendeltiden till vikingatiden omkring år 800 hade urnordiskan börjat skilja sig tydligt från de andra germanska språken.
Efter 400- talet började urnordiska språket utvecklas i allt snabbare takt. Ord förkortades så att ändelser i långa ord föll bort, dessutom uppkom vokalljuden y, ä och ö. Man brukar säga att urnordiskan ersattes av runsvenskan c:a år 800. Det äldre alfabetet hade fler (24) bokstäver än det nya (16). Man har hittills i Sverige funnit omkring 3 000 skrifter skrivna på runsvenska.
Den nordiska runraden med 16 tecken.
Runsvenskan vet man mycket mer om än urnordiskan.
Med hjälp av runor skrevs brev och meddelanden till folk, det skrevs på stenar, berghällar eller metal, så som vapen och dylikt.
Man skrev då med de germanska tecknen som kallas runor. Det finns två olika sorters runor: normala och rökrunor, den enda skillnaden är utseendet (som två olika handstilar). Ordet runa betyder hemlighet. Benämningen ”runsvenskan” kommer av att språket skrevs just med runalfabetet. Futhark är namnet på en mängd runalfabet eller runrader.
Man kan hitta några urnordiska lånord i finskan t.ex. finskans kuningas (kung), från urnordiskans kuningaz. Runsvenskan har också fått en del lånord ifrån den tid då vikingarna gjorde sina handelsresor i Europa. men också från de präster som under denna tid ville kristna Sverige. Några exempel på lånord är kyrka, präst, djävul, klocka.
Vissa ord av runsvenskan uttalas nästan likadant som i svenskan idag till exempel vintr (vinter), siunka (sjunka), vantr (vante) och vredr (vred).
Källor:
Mitt språk 7-9 Lärobok av Gun Andersseén- Wilhelms, Marlene Ehnström, Janette Slotte och Schildts förlag 1992 s.312- 316
http://svenskhistoria.blogg.se/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsvenska
http://sv.wikipedia.org/wiki/Urnordiska_runor#Den_.C3.A4ldre_futharken